Så var det då ”ute i luften”, Det Israeliska arbetarpartiet har gett Olmert ett ultimatum som i korthet går ut på att Olmert själv får välja sin reträttväg – avgå eller utlysa nyval. Arbetarpartiets ledare Ehud Barak och de andra partierna i koalitionen har länge slipat knivarna för att fälla regeringen, och nu då Olmert åter är hårt trängd av polis utredningar låter man bilan falla. Netanyahu har redan possitionerat sig, och som jag tidigare skrivit redan utverkat en inbjudning till Kairo som gått dagens händelser i förväg. I ett sista försök att få maximal publicitet ställde även det religiösa partiet Shas ett ultimatum i går som gick ut på att man lämnar koalitionen om man inte får igenom krav på höjda barnbidrag till sina väljare. Samtidigt har maktstriden inom Olmerts parti Kadima tagit fart de senaste dagarna, även om ingen direkt vågat utmana Olmert. Den tidigare försvarsministern och tillika aspiranten till ordförandeposten inom Kadima – Shaul Mofaz har gått en balansgång mellan att å ena sidan uttrycka sitt stöd för Olmert, och å andra sidan motsatt sig planerna på att ge upp Golanhöjderna till Syrien. Även ytterligare en tidigare försvarsminister Ben Elieser har märkts av under dagarna med sitt besök under gårdagen i ”egenskap av infrastrukturminister” hos de Israeliska samhällena på Golan. Däremot har det varit osedvanligt tyst från Utrikesministern Tsipi Livni, som tycks satsa på att presidentlikt ”flyta ovanför” de offentliga maktstriderna. Hennes starkaste chans, märkt av sitt misstag att under förra året allt förtidigt utmana Olmert, är att ligga lågt och hoppas på att regeringen faller i förtid, eller att Olmert tar ”ledigt” – då hon som vice Premiärminister automatiskt blir regeringschef, vilket skulle stärka hennes chanser att erövra ordförande skapet i Kadima inför ett kommande parlamentsval.
Så hur märkligt det än låter så har Olmert fortfarande manöverutrymme att ”välja” sin efterträdare, och själv säkra sin egen politiska framtid och efterträdare.
Johannes
