Läser i dagens Jerusalem Post att det rapporteras i arabiska medier att det palestinska ledarskapet under några veckor sökt att få tillstånd ett möte med Benyamin Netanyahu, då man uppenbarligen misstänkt/er att Olmerts koalition snart faller.
Härrom dagen såg jag att ägven Egyptens president Mubarak efter world econmic forum i Sharm el SHeik härförleden officiellt bjöd in “Bibbi” Netanyahu till Kairo, och jag misstänker även detta vara av samma anledning, -att sondera terrängen inför en eventuell regeringskris. Inte undra på att Netanyahu burrar upp fjädrarna och helt avfärdar Olmerts fredsansträngningar med Syrien som en gimmik. Naturligtvis kommer Bibbi att fortsätta fredsprocessen med Syrien om han lyckat greppa makten efter Olmert, särskilt som det faktist var han själv tillsammans med Shamir som engång i Madrid lade grunden för de samtal som nu skall återupptas. Men helt tydligt så har han sett sin chans att profliera sig inför en eventuell regeringskris eller ett maktvakum efter Olmert.
Om Olmert tvingas att avgå (vilket nu ser troligare ut än en regeringskris) så kommer han “mot sin vilja” lämna över premiärminister posten till utrikesministern och vice premiärministern Tzipi Livni, som om hon spelar sina kort rätt har sin livs chans att knipa åt sig även partiordförandestolen i Kadima i kraft av att hon då ju redan inträtt som tillförordnad premiärminister.
Märkligt nog ser nu koalitionen just nu ut att hålla mellan regeringspartierna – och antagligen av den anledninga att det kanppast finns någon bland koalitionsbröderna som skulle ha någon riktig chans att mota Netanyahu i grind i dagsläget, å det sätt som Sharon lyckades med. Det är därför bättre att hålla sig varma vid köttgrytorna i regeringskansliet och bida sin tid i stället i väntan på att Olmert fäller sig själv.
Ett annat konspiratoriskt senario som jag kan ana, är om t ex Ehud Barak (labor) & Shaul Mofaz (Kadima) samfällt planerar en kupp där Labor ställer till med regerinskris innan Olmert faller för att på så sätt få Shaul Mofaz snarare än Livni som ordförande för Kadima inför ett allmänt val.
men som sagt, I Israelisk politik är det alltid svårt att ge några prognoser, och särskilt inte då det ofta är samma personer som återkommer fast i nya konstellationer…
Samtidigt är det förtidigt att räkna ut Olmert som visat sig vara långt mycket skickligare att klamra sig fast vid makten än jag tror att någon tidigare Israelisk premiärminister före honom varit… Inte illa!
