LundinOrient

Det kommer inte som en nyhet för de av oss som följer utveckling/en/arna i mellanöstern. Under året som gått har indikationer om underbordsförhandlingar mellan Israel och Syrien duggat tätt.

Det började med nyheten om att en amerikansk-judisk affärsman haft “egna privata” förhandlingar med Syrien vilka likaledes dementerades både från Syriskt såväl som från Israeliskt håll - något som snarare bekräftade ryktena.

Nu har både den Syriska Statstelevisionen som den Israeliska regeringen “avslöjat” att de direkta förhandlingarna mellan syrien och Israel återigen upptas efter 8 års respit.

I Israel formerar sig de olika politiska partierna mangrant utifrån denna händelse

- Likud avfärdar fredssamtalen som en gimmik från Olmerts sida, -ett försök av Olmert att rikta strålkastarljuset bort från de anklagelser om korruption som han just nu har att hantera.

Även “vänstern” i Israel uttrycker tveksamheter.

I mina ögon spelar just nu alla dessa Israeliska komentarer de komande freds-samtalen i händerna och det är svårt att tro att Olmerts fredsansträngning inte skulle vara koordinerad med opositionen sedan en lång tid tillbaks. Vi skall inte glömma att det faktist var Ultra Höken Shamir som en gång inledde fredsförhandlingarna i Madrid och det med självaste Netanyahu som bisittare vid förhandlingarna

Som jag ser det så behöver Israel just nu kunna visa den Syriska allmänheten på hur svår sits Omert (och Israel har) inrikespolitiskt med dessa förhanlingar för att kunna matcha de eventuella syriska inrikespolitiska reaktionerna på att fredssamtalen återupptas.

Fredssamtalen behöver alltså ett synligt Israeliskt motstånd för att kunna rättfärdigas på den syriaks sidan.

Att förhandlingarna annonseras just nu då Syrien sitter med alla bra kort på handen är ingen slump, och det är därför som Bashir el Assad nu vågar att gå in i, för hans regim, mycket farligt spel, som skall ta Syrien bort från Irans skugga till de moderata arabiska ländernas dvs till USA´s och Europas planalva.

Intresant är i sammanhanget att även Libanesiska Heshballah och den Libanesiska regeringen tycks ha hittat en framkomlig väg för maktdelning i Libanon. Detta är något som helt klart stärker intrycket om att Syrien verkligen menar allvar med sitt sidbyte vice a vie Hesballah som genom detta realpolitiskt tvingas ge upp sina drömmar om att “krossa Israel” för att konsolidera sitt grepp över Libanon då Syrien överger det strategiska sammarbetet med Iran.

Det mest spännande i hela ekvationen är just nu att följa hur palestiniena, som riskerar att sidsteppas reagerar på förhandlingarna mellan Syrien och Israel.

Utmaningen för palestinierna är nu att snabbt kunna enas under en flagga för att inte drömmen om ett framtida palestina helt skall glida dem ur händerna.

Samtidigt har under veckan kommit allt tätare rykten om att Israel och Hamas är (genom egyptisk medling) nu är nära ett avtal om vapenstillestånd (Hudna).

Sammanfattning

En Syrisk fred med Israel är ett svårt steg för Bashir el Assad att ta, då det innebär brutna relationer med Iran. Samtidigt betyder en eventuell fred med Israel att Hamas ledning i syrien måte finna en ny hemvist, och att Syrien tvingas ta kontroll över Iran understödda Hesballah.

För Israel skulle en fred med syrien viserligen innebära en reträtt från Golanhöjderna, men annars kan jag inte se hur Israel i dagsläget inte skulle kunna tjäna på en fred med Syrien, och just därför verkar det mycket lovande att ett fredsavtal ligger mycket nära i tid då Syrien, med sina ess på handen, aldrig skulle kunna meddela att direkta förhandlingar med Israel påbörjas, och riskera Irans vrede, om det inte vore för att man fått helt trovärdiga försäkringar om att en Syrisk-Israelisk fred verkligen skulle löna sig.

För palestinierna är det dock värre. Inbördes splittrade mellan Gaza (hamas) och Västbanken (fatah) som de är.

Läs mer; DN