LundinOrient

Jag läser en artikel i Jerusalem Post om Arabvärldens förändrade inställning till Israel, som speglar mycket hur jag själv ser på den nya optimism som det trots allt finns i melanöstern om att FRED faktiskt är möjlig i regionen. Läs Artikeln HÄR

Bland annat så uttalar sig den Saudiske prins Turki så här under en konferens nyligen:

från artikeln

“The Arab world, by the Arab peace initiative, has crossed the Rubicon from hostility to Israel to peace with Israel and has extended the hand of peace to Israel, and we await the Israelis picking up our hand and joining us in what inevitably will be beneficial for Israel and the Arab world.”

Denne prins är högt uppsatt i den Saudiska säkerhetstjänsten, och under konferensen så fanns även en av Israeliska Mossads tidigare chéfer representerad (bara det något stort…)

Det som ofta framställs i svensk debatt, att fred endast kan uppnås med ett ensidigt Israeliskat tillbakadragande från okuperade territorier till 1967 års gränser, är som jag ser det inte bara naivt utan helt fel.

Fred handlar om att båda parter formulerar en gemensam vision om hur freden skall nås, men också om hur man gemensamt tänker sig vad en fred skulle innebära.

De senaste årens Arabiska utspel om en Pan-Arabisk fred med Israel är något som allt mer utkristaliseras som en möjlig väg att nå fram till ett fredsavtal mellan Israel och palestinier. Fred vinns inte genom retoriska slagord som “Krossa Sionismen” eller “End the Ockupation of Palestine”, “1967 år s gränser”…mm. Shimon Peres uttryckte visionen om fred i Mellanöstern då han talade om “the peace higway” - en motorväg där man skulle kunna börja sin resa i Kairo, resa över Gaza äta lunch i Tel Aviv och Middag i Beirut… Det är sådana visioner som behövs formuleras. Eller som den tidigare Jordanske Kung Hussein en gång uttryckte det “tänk vad en fred skulle kunna åstakomma -med mellanösterns rikedomar och israeliska hjärnor”

Fred i Mellanöstern kommer aldrig att komma genom ett ensidigt Israeliskt tillbakadragande - utan att Israels rätt till Säkra och Erkännda gränser respekteras. Men fred byggs heller inte enbart genom att Israel och Palestinier kommer fram till ett gemensamt avtal om gränser, bosättningar, Jerusalem och flyktingar, och inte enbart pågrund av att ett sådant avtal aldrig kan komma tillstånd om Israel inte kan garanteras säkra gränser, utan även för att det behövs mer än tekniska lösningar. Det behövs gemensamma visioner!

För att detta skall bli möjligt måste ett vidare avtal komma tillstånd ett övergripande fredsavtal - med Arabvärlden.

Är det något som gränsproblematiken i Gaza har visat på sedan det Israeliska tillbakadragandet 2005 - så är det just detta: Utan freden med Egypten så skulle alternativet till en säker gräns absolut inte kunna upprätthållas. För trots Egyptens svårigheter att säkra gränsen så dämpar man i allafall islamisternas försök att smuggla in krigsmatriel och terrorerktyg till Gaza. Det ligger inte i Egyptens egenintresse att förse islamisterna med vapen! Och Egypten, som länge och på många sätt framgångsrikt fört en egen hård kamp mot islamismen vet hur farlig denna rörelse är.

Liknande samsyn om Islamismens faror finns förövrigt, även i Libanon, Jordanien, Gulfstatern, Saudi Arabien, och naturligtvis på de palestinska områdena, samt naturligtvis i Israel. Vägen till Fred handlar om att formulera en gemensam vision för framtiden, och de möjligheterna seronekligen ljusare ut nu än på många år.

Medan svenska analytiker ofta talar om vikten av att USA sätter press på Israel under förhandlingarna, (nog så viktigt) så glöms ofta Arabvärldens röst bort i sammanhanget - Och deras möjligheter att kunna sätta press på Palestinierna.

Det är dags för visionärer att träda in på banan, och det är dags att även vi i Sverige förstår att vägen till fred inte enbart går genom Jerusalem, utan i högsta grad genom Kairo och Riyad!

DN

SVD
intressant.se