Kring Nathan Shachars fråga i DN om Egypten kommer att ta på sig ett närmare engagemang med Hamas politiska ledarskap i Gaza för att stävja Irans inflytande över området har jag fundera en hel del. Jag tycker att frågan är oerhört intressant ur många aspekter som jag redan tidigare skrivit.
Egypten, som liksom de flesta arabstater, har länge varit mycket oroade över Irans växande dominans i området, vilket kan sägas fick sitt klimax under förra sommaren Israeliska krig mot Hizbollah i Libanon, då Egypten mycket klart stödde den Israeliska offensiven.
Efter Hisbollahs självdeklarerade seger i konflikten var det många grupperingar, både Islamistiska och sekulära, i Egypten började tro att det faktisk kan vara möjligt med en seger i ett ytterligare ett krig mot Israel.
Detta är en utveckling som skett i hela mellanöstern och inte bara i Egypten, men den egyptiska regimen är mycket mer sårbar på grund av sitt uttalade till stöd för de Israeliska anfallen och sitt fredsavtal. Naturligtvis handlade egyptens “stöd” inte om att “stödja Israel” utan på grund av rädsla för Irans växande inflytande i allmänhet och Islamismens allt starkare position i det egyptiska samhället i synnerhet.
Nu då Gaza fallit i händerna på en grupp (Hamas) som länge tagit emot stöd från Iran för sin verksamhet för att bygga upp sina sjukhus och biståndsorganisationer, men också vapenmakt på samma sätt som skett i Libanon med Syriens förmedlande hjälp, och som dessutom är ideologiskt mycket nära det Egyptiska muslimska brödraskapet, är det därför självklart att frågan om ett Hamas-styrt Gaza blivit akut för Egypten, både vad gäller regimens rädsla för den allmäna opinionen i egypten, men frågan har också en mycket stark rent säkerhetspolitisk och ekonomisk sprängkraft för Egypten självt.
Smuggel-tunnlarna under gränsen mot Gaza går nämligen i två riktningar. I Sinai har egypten länge kämpat mot en lokal Islamistisk terrorgrupp som man tror tränats och utbildats i Gaza. Detta är en gruppering som vänt sin vrede mot inte bara regimen i egypten, utan mot egypten som nation, och som utfört flera mycket spektakulära attentat i Sinai, där varje stad efter Aqabaviken attackerats de senaste åren nästan uteslutande på symboliskt viktiga “nationaldagar” för den egyptiska nationen.
Allt mer tyder på att Egypten misslyckats med ikorporeringen av Sinai, och att starka grupper av lokalbefolkningen där nu vänt nationen Egypten ryggen.
Detta är ett oerhört problem både för egypten som är helt beroende av turistinkomster från Sina, men också pågrund av att egypten har en 230 km lång gräns mot Israel just här. Trots ihärdigt egyptiskt förnekande har åtminstone en självmordsbombare lyckat ta sig från Gaza, genom Egypten och in i Israel för att för första gången någonsin lyckats med att utföra en attack i hamnstaden Eilat. Tämligen långt från medias strålkastarljus, har många beduinstammar i norra Sinai gjort revolt mot Egypten.Det hela har till och med gått så långt att flera hundra klanledare, på den symboliskt mycket viktiga ”national-årsdag” av Sinais återlämnande till Egypten 1982, nyligen hotade med att rida över gränsen in till Israel för att söka politisk asyl där – allt för att väcka världsmedias uppmärksamhet för den hårdförda kamp som egypten ägnat sig åt för att komma tillrätta med terrorhoten i Sinai på lokalbefolkningens bekostnad.I denna situation, där egypten tycks ha tappat lojaliteten hos stora grupper av sin “gränsbefolkning”, blir naturligtvis frågan om en “milis-stat” vid dess egen gräns högexplosiv, och så även för Israel, då man vet att terrorister lätt kan röra sig från Gaza, över Egypten och in i Israel.En pakt med Hamas skulle kanske kunna “täppa till hålen” för åtminstone förnyade attacker riktade mot Egyptisk turismnäring i Sinai.
Därför är Nathans Shachars fråga om en ”deal” mellan Egypten och Hamas, med Israels goda minne, en mycket intressant fråga.
Shachars analys hittar du HÄR
Johannes
[...] Beduinupproret och Egypten gränser [...]